Familjen Ungman

Idag hade min stora grabb sin första skolavslutning i Björneborgs kyrka. Han slutade förskolan och till hösten börjar han första klass.  Tyvärr har han inte kunnat vara med i skolan den sista veckan för han har fått körtelfeber den lille kraken. I måndags var det halsfluss och en penicillinkur. Men halsflussen gav inte med sig så idag fick det bli en tur till vårdcentralen igen och där konstaterades det att det är körtelfeber han lider av. Livet är inte lätt att vara liten och sjuk med sky hög feber. Vi får se om det blir någon simskola på måndag eller inte.

men fy katten vad kallt det är.
Ett års kalaset är avklarat och påsken lika så. Till och med Valborg och första maj. Oj vad tiden går fort för tillfället. Känner att jag inte riktigt hinner med varken det ena eller det andra. I påskhelgen ställde vi upp husvagnen och roade oss på påskaftonen med att sätta upp förtältet och det blev riktigt bra.
Magnus badade, han kan inte vara riktigt klok den ungen. Jag skulle inte ens komma på tanken, men skulle jag fråga min mamma så skulle hon nog tala om att jag inte var riktigt klok jag heller när jag var liten. Har nog blivit en stor badkruka med åren. Håller mig gärna till bad i tempererat vatten eller så skall det vara riktigt varmt både i luften och i vattnet.
I dag var det cykelpremiär för mig och Henrik. Kan i varje fall säga att det var populärt, lillskrutten satt och pratade och bubblade bakom ryggen på mig och var helnöjd. Men jag lär nog ha ont i rumpan i morgon, har upptäckt att jag har ben så som svanskota och sittben som skaver om inte underlaget är tillräckligt mjukt. Har även upptäckt att höftbenen inte är lika gömda längre och det borde de väl inte vara efter 20 kilos vikt nergång.

är äntligen här, men ändå inte riktigt än för min del. Sädesärlan har inte kommit ännu, men jag har hela gräsmattan full med bofinkar, en och annan rödhake och koltrasten så klart. Ett ljuvligt kvittrande är det ute från morgon till kväll.
Förra året vid den här tiden så var jag inte frisk. Jag fick se årets första sädesärla på taket utanför mitt fönster på sjukhuset i Karlstad. Där befann jag mig för att jag var höggravid och hade börjat få havandeskapsförgiftning. Jag har inte förstått förrän efter förlossningen att jag faktiskt var så sjuk som jag var. De sista veckorna av graviditeten och speciellt den sista innan förlossningen så sov jag bara och det kändes hela tiden som om jag hade en tjock och tung mössa på huvudet.
Men det är historia nu, nu är det våren och snart är sommarn här. Min lille skrutt fyller ett år nästa vecka och jag har börjat baka inför ett års kalaset nästa lördag. Måste bara hejda mig lite, men det är svårt när det finns så mycket roligt och gott att baka.

och en liten kille som nu börjat gå på allvar.
I fredags så hämtade jag min stora lilla kille efter skolan och så åkte vi in till stan. Där lunchade vi på McDonalds och sen åkte vi ner till stan och där gick hans senaste önskan i uppfyllelse. Han fick ta hål i örat!
Tårar kom det, men jag tror det var mest för att han blev rädd när det small till när de sköt in örhänget. Gissa nu om jag har en kille som talar om att han har lite ont i örat för alla, så att de verkligen skall förstå och se att han har fått hål i örat. Efter håltagningen så träffade vi på Nicke Nyfiken och Svamp Bob Fyrkant på stan. Killen som gärna vill vara stor tyckte nog ändå att det var lite mysigt att få kramar och uppmärksamhet av de utklädda figurerna.
Mammas lilla kille däremot har nu fått kläm på det hela och börjar på allvar släppa taget och GÅR. Oj vad roligt det är att se när han tar sig fram upprätt gåendes på sina små ben. Man ser riktigt hur det lyser i ögonen på honom av glädje när han går riktigt långt. Jag måste bara in till stan i morgon och köpa film till videokameran, jag får dåligt samvete över hur lite jag har filmat Henrik jämfört med Magnus. Det är nog bara att inse att tiden inte riktigt räcker till. 

och mammas kille börjar bli stor. Helt plötsligt kan han klockan och vi har inte ens tränat det med honom. Han kan hel och halvslag och det är väl inte illa för att bara vara 6½ år. I går morse kom han och talade om att han gick upp klockan sju. Han är klipsk mammas stora kille, men det måste vara på hans villkor för annars tröttnar han. Tålamodet är väl inte det bästa alla gånger om det inte gäller TV-spel. Höger och vänster kan han också, men det lärde han sig redan som 4-åring då han vred höger armbåge ur led. Han är noga med att tala om att höger armbåge har han vridit ur led och han har brutit vänster nyckelben. Vi får väl vara glada över att det skett med 2 års mellanrum i alla fall.
Tiden går och barnen växer, tur att inte en annan åldras åtminstone.

Solen skiner och bara -1,6 grader ute, det ser ut att bli en underbar dag. Har precis avslutat frukosten och är redo för att åka med yngste sonen på babysim. Det blir andra fortsättningskursen vi går, det är så mysigt och min lille skrutt är jätteduktig. Dyker och det bekommer honom inte det minsta.
I kväll kommer mamma och Roger, de har bjudit in sig själva på middag, för de håller på och tapetserar om i sitt kök. Tänkte bjuda på fläskfilégryta med klyftpotatis till och självklart en god grönsallad. Och sen blir det väl melodifestivalfinal också.

till våren men ändå inte. Anledningen till att jag inte längtar är att då fyller min lilla skrutt 1 år och börjar bli stora killen. Och inte nog med det så blir mammas stora goding 7 år i sommar och börjar första klass till hösten. Oj vad det här året har gått fort.
Men jag längtar ändå till våren, att snön försvinner, att jag får börja städa i trädgården, att det blir så varmt så att jag kan putsa fönstren, njuta av fåglarnas kvitter (de har börjat så smått), att kunna hänga tvätten ute, att få sitta på altanen och njuta av solen och att barnen kan vara ute och leka igen och cykla som Magnus längtar efter. Snart, snart så kommer den nog, våren som jag längtar efter men ändå inte.

Sitter här och är supertrött, det får nog bli en tidig kväll. Jag har ändå inte gjort något speciellt idag, kanske det är det som är felet. Gubben har åkt iväg för att jobba, lillskrutt sover och den store han spanar på tv. Han har sportlov den här veckan, så jag hoppas att det blir lite soligare väder så att vi kan göra oss en utflykt till Sättra backen.
I morgon bär det i väg till öppna förskolan, vi stog över i går. Kände att vi behövde ta en slö morgon efter helgens kalasande. Kalaset var trevligt och farmor var nöjd. Utav mig och mina syskon fick hon ett par supersnygga örhängen, jag skulle mycket väl kunna tänka mig sådana själv. Och självklart hade jag gjort födelsedagskortet.

I går styrde vi kosan söder ut till Skövde och min älskade faster och sambo. Vi passar på och våldgästar dem eftersom vi idag skall på 80 års kalas. Det är min farmor som fyller 80, så i eftermiddag/kväll skall det firas med hela tjocka släkten. Vi är ganska många, totalt 17 kusiner och sen om man tänker med respektive och barn så är det några stycken. Tyvärr kan inte alla komma på grund av sjukdom och studier men det brukar vara lite svårt att få oss på samma ställe samtidigt just för att vi är så många. Trevligt och roligt brukar vi i varje fall ha på våra möten.
En sak som är lite förargligt bara i den stora kusinskaran är väl att det är jag som är äldst, men någon skall väl vara det också. Jag får tänka äldst och klokast så känns det lite bättre. Jag är dessutom gudmor till min yngste kusin och han är ganska nyss fyllda 14 och har växt om mig på längden för länge sedan. Usch vad jag kände mig gammal nu. Det får bli till att önska sig en stor burk med skrynkelkräm till de fina rynkorna som börjar krypa fram.

tog batteriet slut. Jag lade en supertrött unge och trodde väl ändå att det här kommer att gå fort, men icke sa nicke. Han har fört vilda diskussioner med sig själv liggandes i sängen och till sist blev det längre och längre mellan harangerna och plötsligt tvär tyst. Men hellre att han ligger och pratar med sig själv än att står och skriker/gnäller. Nu är det bara en förutom mig själv kvar att stoppa i säng, men han är ju näst intill självgående så det är lugnt. Klockan får bara bli lite mer först.

Usch och fy när det är tisdag och jag hämtar Magnus luktar det brasa om honom. Brasor kan vara väldigt mysigt, men jag har lite svårt för lukten emellanåt av vissa anledningar. På tisdagar är det skogen dag för Magnus i skolan, då är de i skogen hela förmiddagen, där de har brasa och får använda kniv och såg. Gissa om lyckan är stor när man får tälja. Jag har hängt overallen på vädring men funderar på om den inte ska få ta ett varv i tvättmaskinen i stället.

Mitt och Henriks måndagsmys är i bassängen på Sannabadet. Här plaskar vi och njuter i det ljumma vattnet. Idag testade vi ett litet dyk och det gick jättebra. Det viktigaste är ändå att ge vattenvana.

Att få gå och stoppa om mina sovande barn det sista jag gör innan jag själv lägger mig är bland det underbaraste som finns. Att få känna värmen från deras små kroppar och höra deras lugna andetag och snusningar (ibland även snarkningar från den store herrn). Att tänka att dessa två är något som kommer av mig och min underbara man. Tänk att kärleken till dessa små liv kan vara så stor, fast det vissa dagar är tuffare med mycket gnäll och trots. Mina älskade söner ni är mitt allt, älskar er av hela mitt hjärta.

Eller så stilla är den väl egentligen inte, det är det gamla vanliga tvätt och plock. I morgon hoppas jag att vi kan återgå till vardagen igen med skola, öppna förskolan och babysim. Grabbarna är skapligt friska, Magnus hostar fortfarande men annars är det inget större fel på honom nu. Henrik snorar, men det gör ju var och varannan.
Ska ta hand om min stryktvätt nu och sen så ska jag fortsätta med min stickning, har två projekt på gång för tillfället. En tröja till Henrik och en liten tröja till den kommande nya lilla kusinen.

Jag överlevde förresten fredagens handling, men den var en mardröm. Men det berodde inte på barnen utan på alla pensionärer som var över allt i butiken. slogs de inte om kundvagnarna så stog de och blockerade i gångarna. Hoppas att inte en annan blir sån när man blir gammal.

I dag ska vi ut på äventyr eller rättare sagt göra ett besök i mataffären, det ekar tomt i kylskåpet. Men med små herrar som sällskap blir det ett mindre äventyr. Som tur är så sitter lillskrutten säkert parkerad i vagnen, den store går vid sidan av om jag har tur. Har jag otur så sticker han iväg på egna rundor, men han kommer alltid tillbaka efter en stund, så det är bara att shoppa vidare utan att hetsa upp sig.
Förkylningarna börjar räta upp sig för barnens del själv börjar jag lida av täppt näsa och huvudvärk så vi får väl se hur det hela artar sig innan kvällen.

Tyvärr grabben är det max 7 kg, du väger 9 kg.

Det blir man av att ha sjuka barn. Inte för att vi gör något speciellt, men det är hostigt och gnälligt stundvis. Den store är i varje fall på bättringsvägen bara den eländiga hostan kvar. Den lille han har fortarande feber, ligger stadigt över 38. Jag hoppas att det vänder i morgon.

I går tog jag en paus från vardagen och rymde hemifrån ett tag med en god vän. Vi åt gott och badade ute i bubbelpoolen hemma hos min mamma som för övrigt drog till Gran Canaria i går. Tänk att några timmar hemifrån kan ladda upp batterierna igen. Sen att jag lämnade mannen hemma med sjuka barn det har jag bara lite dåligt samvete över. Får försöka ordna barnvakt någon kväll/dag så att vi kan göra något själva utan barn, det vet jag inte när vi gjorde senast.
Skall försöka gå ut ett tag idag och ladda batterierna lite mer med solenergi. Tyvärr hostar min store kille så mycket när han kommer ut i kylan så vi får turas om att gå ut, annars hade det varit trevligt med en liten promenad med hela familjen.