Familjen Ungman

är äntligen här, men ändå inte riktigt än för min del. Sädesärlan har inte kommit ännu, men jag har hela gräsmattan full med bofinkar, en och annan rödhake och koltrasten så klart. Ett ljuvligt kvittrande är det ute från morgon till kväll.
Förra året vid den här tiden så var jag inte frisk. Jag fick se årets första sädesärla på taket utanför mitt fönster på sjukhuset i Karlstad. Där befann jag mig för att jag var höggravid och hade börjat få havandeskapsförgiftning. Jag har inte förstått förrän efter förlossningen att jag faktiskt var så sjuk som jag var. De sista veckorna av graviditeten och speciellt den sista innan förlossningen så sov jag bara och det kändes hela tiden som om jag hade en tjock och tung mössa på huvudet.
Men det är historia nu, nu är det våren och snart är sommarn här. Min lille skrutt fyller ett år nästa vecka och jag har börjat baka inför ett års kalaset nästa lördag. Måste bara hejda mig lite, men det är svårt när det finns så mycket roligt och gott att baka.