Körtelfeber och skolavslutning!

Idag hade min stora grabb sin första skolavslutning i Björneborgs kyrka. Han slutade förskolan och till hösten börjar han första klass.  Tyvärr har han inte kunnat vara med i skolan den sista veckan för han har fått körtelfeber den lille kraken. I måndags var det halsfluss och en penicillinkur. Men halsflussen gav inte med sig så idag fick det bli en tur till vårdcentralen igen och där konstaterades det att det är körtelfeber han lider av. Livet är inte lätt att vara liten och sjuk med sky hög feber. Vi får se om det blir någon simskola på måndag eller inte.

Hoppsan!

Just det ja, jag hade ju en blogg också!!! Kanske skulle ta och skärpa till mig och skriva lite också. Livet och dagarna rullar på för fort för tillfället känns det som. Sommaren har i varje fall anlänt med både sol, värme och ett och annat åskväder. Magnus gör sista dagarna i förskoleklass. Nästa torsdag har han sin första skolavslutning och mamma blir lite sentimental. Jag kommer ihåg delar av min första avslutning när jag slutade lekis som det hette då för typ hundra år sedan. Dagen innan passade jag på att cykla omkull på en grusväg på väg hem från kompisen Sofia. Benen var fulla i skrubbsår och plåster och jag spelade blockflöjt i kyrkan. Spelat i kyrkan har jag gjort många gånger sedan dess i samband med skolavslutningar och lucia. Lite läskigt men ändå en viss tjusning att spela inför en större publik. Man kanske skulle ta och plocka fram flöjten någon dag, undrar om jag fortfarande kan spela!?


Våren är visst här,

men fy katten vad kallt det är.
Ett års kalaset är avklarat och påsken lika så. Till och med Valborg och första maj. Oj vad tiden går fort för tillfället. Känner att jag inte riktigt hinner med varken det ena eller det andra. I påskhelgen ställde vi upp husvagnen och roade oss på påskaftonen med att sätta upp förtältet och det blev riktigt bra.
Magnus badade, han kan inte vara riktigt klok den ungen. Jag skulle inte ens komma på tanken, men skulle jag fråga min mamma så skulle hon nog tala om att jag inte var riktigt klok jag heller när jag var liten. Har nog blivit en stor badkruka med åren. Håller mig gärna till bad i tempererat vatten eller så skall det vara riktigt varmt både i luften och i vattnet.
I dag var det cykelpremiär för mig och Henrik. Kan i varje fall säga att det var populärt, lillskrutten satt och pratade och bubblade bakom ryggen på mig och var helnöjd. Men jag lär nog ha ont i rumpan i morgon, har upptäckt att jag har ben så som svanskota och sittben som skaver om inte underlaget är tillräckligt mjukt. Har även upptäckt att höftbenen inte är lika gömda längre och det borde de väl inte vara efter 20 kilos vikt nergång.

Våren

är äntligen här, men ändå inte riktigt än för min del. Sädesärlan har inte kommit ännu, men jag har hela gräsmattan full med bofinkar, en och annan rödhake och koltrasten så klart. Ett ljuvligt kvittrande är det ute från morgon till kväll.
Förra året vid den här tiden så var jag inte frisk. Jag fick se årets första sädesärla på taket utanför mitt fönster på sjukhuset i Karlstad. Där befann jag mig för att jag var höggravid och hade börjat få havandeskapsförgiftning. Jag har inte förstått förrän efter förlossningen att jag faktiskt var så sjuk som jag var. De sista veckorna av graviditeten och speciellt den sista innan förlossningen så sov jag bara och det kändes hela tiden som om jag hade en tjock och tung mössa på huvudet.
Men det är historia nu, nu är det våren och snart är sommarn här. Min lille skrutt fyller ett år nästa vecka och jag har börjat baka inför ett års kalaset nästa lördag. Måste bara hejda mig lite, men det är svårt när det finns så mycket roligt och gott att baka.

Hål i örat

och en liten kille som nu börjat gå på allvar.
I fredags så hämtade jag min stora lilla kille efter skolan och så åkte vi in till stan. Där lunchade vi på McDonalds och sen åkte vi ner till stan och där gick hans senaste önskan i uppfyllelse. Han fick ta hål i örat!
Tårar kom det, men jag tror det var mest för att han blev rädd när det small till när de sköt in örhänget. Gissa nu om jag har en kille som talar om att han har lite ont i örat för alla, så att de verkligen skall förstå och se att han har fått hål i örat. Efter håltagningen så träffade vi på Nicke Nyfiken och Svamp Bob Fyrkant på stan. Killen som gärna vill vara stor tyckte nog ändå att det var lite mysigt att få kramar och uppmärksamhet av de utklädda figurerna.
Mammas lilla kille däremot har nu fått kläm på det hela och börjar på allvar släppa taget och GÅR. Oj vad roligt det är att se när han tar sig fram upprätt gåendes på sina små ben. Man ser riktigt hur det lyser i ögonen på honom av glädje när han går riktigt långt. Jag måste bara in till stan i morgon och köpa film till videokameran, jag får dåligt samvete över hur lite jag har filmat Henrik jämfört med Magnus. Det är nog bara att inse att tiden inte riktigt räcker till. 

div>