Familjen Ungman

och en liten kille som nu börjat gå på allvar.
I fredags så hämtade jag min stora lilla kille efter skolan och så åkte vi in till stan. Där lunchade vi på McDonalds och sen åkte vi ner till stan och där gick hans senaste önskan i uppfyllelse. Han fick ta hål i örat!
Tårar kom det, men jag tror det var mest för att han blev rädd när det small till när de sköt in örhänget. Gissa nu om jag har en kille som talar om att han har lite ont i örat för alla, så att de verkligen skall förstå och se att han har fått hål i örat. Efter håltagningen så träffade vi på Nicke Nyfiken och Svamp Bob Fyrkant på stan. Killen som gärna vill vara stor tyckte nog ändå att det var lite mysigt att få kramar och uppmärksamhet av de utklädda figurerna.
Mammas lilla kille däremot har nu fått kläm på det hela och börjar på allvar släppa taget och GÅR. Oj vad roligt det är att se när han tar sig fram upprätt gåendes på sina små ben. Man ser riktigt hur det lyser i ögonen på honom av glädje när han går riktigt långt. Jag måste bara in till stan i morgon och köpa film till videokameran, jag får dåligt samvete över hur lite jag har filmat Henrik jämfört med Magnus. Det är nog bara att inse att tiden inte riktigt räcker till. 

och mammas kille börjar bli stor. Helt plötsligt kan han klockan och vi har inte ens tränat det med honom. Han kan hel och halvslag och det är väl inte illa för att bara vara 6½ år. I går morse kom han och talade om att han gick upp klockan sju. Han är klipsk mammas stora kille, men det måste vara på hans villkor för annars tröttnar han. Tålamodet är väl inte det bästa alla gånger om det inte gäller TV-spel. Höger och vänster kan han också, men det lärde han sig redan som 4-åring då han vred höger armbåge ur led. Han är noga med att tala om att höger armbåge har han vridit ur led och han har brutit vänster nyckelben. Vi får väl vara glada över att det skett med 2 års mellanrum i alla fall.
Tiden går och barnen växer, tur att inte en annan åldras åtminstone.

Solen skiner och bara -1,6 grader ute, det ser ut att bli en underbar dag. Har precis avslutat frukosten och är redo för att åka med yngste sonen på babysim. Det blir andra fortsättningskursen vi går, det är så mysigt och min lille skrutt är jätteduktig. Dyker och det bekommer honom inte det minsta.
I kväll kommer mamma och Roger, de har bjudit in sig själva på middag, för de håller på och tapetserar om i sitt kök. Tänkte bjuda på fläskfilégryta med klyftpotatis till och självklart en god grönsallad. Och sen blir det väl melodifestivalfinal också.

till våren men ändå inte. Anledningen till att jag inte längtar är att då fyller min lilla skrutt 1 år och börjar bli stora killen. Och inte nog med det så blir mammas stora goding 7 år i sommar och börjar första klass till hösten. Oj vad det här året har gått fort.
Men jag längtar ändå till våren, att snön försvinner, att jag får börja städa i trädgården, att det blir så varmt så att jag kan putsa fönstren, njuta av fåglarnas kvitter (de har börjat så smått), att kunna hänga tvätten ute, att få sitta på altanen och njuta av solen och att barnen kan vara ute och leka igen och cykla som Magnus längtar efter. Snart, snart så kommer den nog, våren som jag längtar efter men ändå inte.

Sitter här och är supertrött, det får nog bli en tidig kväll. Jag har ändå inte gjort något speciellt idag, kanske det är det som är felet. Gubben har åkt iväg för att jobba, lillskrutt sover och den store han spanar på tv. Han har sportlov den här veckan, så jag hoppas att det blir lite soligare väder så att vi kan göra oss en utflykt till Sättra backen.
I morgon bär det i väg till öppna förskolan, vi stog över i går. Kände att vi behövde ta en slö morgon efter helgens kalasande. Kalaset var trevligt och farmor var nöjd. Utav mig och mina syskon fick hon ett par supersnygga örhängen, jag skulle mycket väl kunna tänka mig sådana själv. Och självklart hade jag gjort födelsedagskortet.