Familjen Ungman

I går styrde vi kosan söder ut till Skövde och min älskade faster och sambo. Vi passar på och våldgästar dem eftersom vi idag skall på 80 års kalas. Det är min farmor som fyller 80, så i eftermiddag/kväll skall det firas med hela tjocka släkten. Vi är ganska många, totalt 17 kusiner och sen om man tänker med respektive och barn så är det några stycken. Tyvärr kan inte alla komma på grund av sjukdom och studier men det brukar vara lite svårt att få oss på samma ställe samtidigt just för att vi är så många. Trevligt och roligt brukar vi i varje fall ha på våra möten.
En sak som är lite förargligt bara i den stora kusinskaran är väl att det är jag som är äldst, men någon skall väl vara det också. Jag får tänka äldst och klokast så känns det lite bättre. Jag är dessutom gudmor till min yngste kusin och han är ganska nyss fyllda 14 och har växt om mig på längden för länge sedan. Usch vad jag kände mig gammal nu. Det får bli till att önska sig en stor burk med skrynkelkräm till de fina rynkorna som börjar krypa fram.

tog batteriet slut. Jag lade en supertrött unge och trodde väl ändå att det här kommer att gå fort, men icke sa nicke. Han har fört vilda diskussioner med sig själv liggandes i sängen och till sist blev det längre och längre mellan harangerna och plötsligt tvär tyst. Men hellre att han ligger och pratar med sig själv än att står och skriker/gnäller. Nu är det bara en förutom mig själv kvar att stoppa i säng, men han är ju näst intill självgående så det är lugnt. Klockan får bara bli lite mer först.

Usch och fy när det är tisdag och jag hämtar Magnus luktar det brasa om honom. Brasor kan vara väldigt mysigt, men jag har lite svårt för lukten emellanåt av vissa anledningar. På tisdagar är det skogen dag för Magnus i skolan, då är de i skogen hela förmiddagen, där de har brasa och får använda kniv och såg. Gissa om lyckan är stor när man får tälja. Jag har hängt overallen på vädring men funderar på om den inte ska få ta ett varv i tvättmaskinen i stället.

Mitt och Henriks måndagsmys är i bassängen på Sannabadet. Här plaskar vi och njuter i det ljumma vattnet. Idag testade vi ett litet dyk och det gick jättebra. Det viktigaste är ändå att ge vattenvana.

Att få gå och stoppa om mina sovande barn det sista jag gör innan jag själv lägger mig är bland det underbaraste som finns. Att få känna värmen från deras små kroppar och höra deras lugna andetag och snusningar (ibland även snarkningar från den store herrn). Att tänka att dessa två är något som kommer av mig och min underbara man. Tänk att kärleken till dessa små liv kan vara så stor, fast det vissa dagar är tuffare med mycket gnäll och trots. Mina älskade söner ni är mitt allt, älskar er av hela mitt hjärta.

Eller så stilla är den väl egentligen inte, det är det gamla vanliga tvätt och plock. I morgon hoppas jag att vi kan återgå till vardagen igen med skola, öppna förskolan och babysim. Grabbarna är skapligt friska, Magnus hostar fortfarande men annars är det inget större fel på honom nu. Henrik snorar, men det gör ju var och varannan.
Ska ta hand om min stryktvätt nu och sen så ska jag fortsätta med min stickning, har två projekt på gång för tillfället. En tröja till Henrik och en liten tröja till den kommande nya lilla kusinen.

Jag överlevde förresten fredagens handling, men den var en mardröm. Men det berodde inte på barnen utan på alla pensionärer som var över allt i butiken. slogs de inte om kundvagnarna så stog de och blockerade i gångarna. Hoppas att inte en annan blir sån när man blir gammal.

I dag ska vi ut på äventyr eller rättare sagt göra ett besök i mataffären, det ekar tomt i kylskåpet. Men med små herrar som sällskap blir det ett mindre äventyr. Som tur är så sitter lillskrutten säkert parkerad i vagnen, den store går vid sidan av om jag har tur. Har jag otur så sticker han iväg på egna rundor, men han kommer alltid tillbaka efter en stund, så det är bara att shoppa vidare utan att hetsa upp sig.
Förkylningarna börjar räta upp sig för barnens del själv börjar jag lida av täppt näsa och huvudvärk så vi får väl se hur det hela artar sig innan kvällen.

Tyvärr grabben är det max 7 kg, du väger 9 kg.

Det blir man av att ha sjuka barn. Inte för att vi gör något speciellt, men det är hostigt och gnälligt stundvis. Den store är i varje fall på bättringsvägen bara den eländiga hostan kvar. Den lille han har fortarande feber, ligger stadigt över 38. Jag hoppas att det vänder i morgon.

I går tog jag en paus från vardagen och rymde hemifrån ett tag med en god vän. Vi åt gott och badade ute i bubbelpoolen hemma hos min mamma som för övrigt drog till Gran Canaria i går. Tänk att några timmar hemifrån kan ladda upp batterierna igen. Sen att jag lämnade mannen hemma med sjuka barn det har jag bara lite dåligt samvete över. Får försöka ordna barnvakt någon kväll/dag så att vi kan göra något själva utan barn, det vet jag inte när vi gjorde senast.
Skall försöka gå ut ett tag idag och ladda batterierna lite mer med solenergi. Tyvärr hostar min store kille så mycket när han kommer ut i kylan så vi får turas om att gå ut, annars hade det varit trevligt med en liten promenad med hela familjen.

Den ena snorar och är hängig och den andra hostar lungorna ur sig, men för en gång skull är de sjuka samtidigt. Man får försöka se det hela positivt. Men det har jag mindre svårt att se med all den snön som fallit och fortfarande gör. Jag ska ge mig ut och skotta nu när den lille har somnat, jag lär nog ha att göra en stund.

En blogg alltså, syrran lovade sen länge att hjälpa mig, men det har gått lite trögt men nu så. Jaha vad ska man med denna till då? Vardagens stora och små glädjeämnen och bekymmer? Vi får se vart vi hamnar...